Nobel i Rinkeby

Sedan 1988 arbetar barnen i Rinkeby och Tensta varje år med nobelpristagaren i litteratur. I år blir det inte riktigt på samma sätt som tidigare. Louise Glück kommer inte att vara där, det blir inget stämningsfullt luciatåg, inget te med godsaker från olika delar av världen. Men barnen på Askebyskolan gör ett tittskåp om priset och eleverna på Kvarnbyskolan gör ett fint häfte om priset och pristagaren. Hon ska dessutom få en film där hon kan se hur arbetet går till.  Ett digitalt möte med översättaren Stewe Claeson får eleverna också vara med om.
Eleverna i årskurs 9 på Enbackaskolan i Tensta läser dikter av Louise Glück och skriver ner sina tankar. Så här säger några om ”Förlorad kärlek” ur Ararat.

Din dikt öppnade mina ögon. Den väckte min själ.
 Zahra

Din dikt om förlorad kärlek var väldigt enkel att förstå. Samtidigt greppade dikten mitt hjärta så hårt att jag fick bilder i huvudet som var väldigt sorgliga. I texten finns djupa känslor som ingen människa vill känna.
Mawadda

Man kände det i hjärtat. Sorgen kan jag inte föreställa mig. Barn som växer upp och vet att de hade en syster och en krossad mamma.
Rainer

Dina dikter är hjärtskärande och de berör hjärtat. Du förtjänar verkligen årets Nobelpris. Grattis till det! Något jag beundrar med dina dikter är att du inte pratar klarspråk. Utan du låter oss läsa mellan raderna. Det är mystiskt. Jag skulle vilja läsa fler dikter av dig, då jag känner att jag kan relatera.
Ronja

Och här är några tankar om ”Avtagande vind” ur Vild Iris.
Jag har läst din dikt ”Avtagande vind” och min tanke är att det handlar om Adam och Eva och livet som vi människor har. Vi ger ingen kärlek till gud och gud accepterar de människor som har rena och kärleksfulla själar
.
Isak

Om jag var gud så skulle jag tycka att människan är självisk. Hon gör allt för att få bekvämlighet och det resulterar i krig och miljöförstöring. Det finns grupper av människor som kämpar för fred och miljön men det räcker ändå inte.
Amira

Det handlar om en gud som är besviken, att människorna som han skapade inte tar hand om naturen. Han säger att det finns ett annat liv i paradiset och vi kommer aldrig komma dit.
Abdi

Varje rad i dikten var unik och hade sin egen betydelse. Om jag hade skapat människorna så skulle jag vara arg, besviken och fundersam. Varför ska man döda varandra när alla har sin tid att dö?
Mohamed A

Annelie Drewsen, Lotta Silfverhielm och Gunilla Lundgren leder arbetet tillsammans med lärare och bibliotekarier.  Gunilla som startade alltihop för 30 år sedan har precis belönats med Pro Patrias medalj ”För medborgerliga förtjänster”.
I motiveringen sägs bland annat: ”Ditt arbete med skrivandet har du grundat på en metod att människor skulle skriva och arbeta tillsammans i respekt för varandra. Det kan synas enkelt men du har verkligen gjort verkstad av detta.”

Grattis, säger vi på Opsis och hoppas att nästa års nobelpristagare kan komma till Rinkeby.

 

Många fler aktuella händelser finns i Opsis nummer 4

Vill du prenumerera på Opsis Barnkultur? Gå in på Prenumerera i vänsterspalten och fyll i kupongen så kommer Opsis till din brevlåda!