Böcker, bibliotek och barndom

Biblioteket Ode i Helsingfors som Susanna Ekström skriver om i detta nummer har utnämnts till världens bästa nya allmänna bibliotek. På den världsomspännande konferensen IFLA i Aten nyligen fick Ode titeln Public Library of the year. Priset delas ut varje år och 16 bibliotek var nominerade. Biblioteken i Esbo och Vanda i Finland uppmärksammades med mindre utmärkelser. Vi kan bara gratulera och vara avundsjuka på att Finland satsar så stort på bibliotek medan man i Sverige mest lägger ner och avvecklar. Vad har finska politiker förstått som våra svenska inte har gjort?

Själv minns jag min barndoms bibliotek med stor tacksamhet och glädje, även om de var något helt annat än det välkomnande allaktivitetshuset i Helsingfors. Den allra första lilla hyllan i klassrummet på lågstadiet (som då hette småskolan), där man varje lördag fick välja en bok att ta hem. Vilken lycka att få gå in i en annan värld – mindre komplicerad men mer spännande än min egen – och tillbringa helgen där!

Mitt nästa bibliotek var en filial av stadsbiblioteket med en trång barnavdelning med dignande hyllor. Man måste vara tyst, fick bara viska och fick bara låna två roliga böcker åt gången. Och hur många ”tråkiga” – dvs fackböcker – som helst. Men böckerna öppnade världen åt mig, gav mig både flykt, kunskap och självkännedom, var med andra ord både fönster och speglar. Och en jättetrevlig bibliotekarie fanns att dela bokintresset med. Vilken lycka!

Lycka var det också att lyssna på Bart Moeyaerts Almapristagarföreläsning, som handlade om böcker, barndom och Bullerbyn. Han betonar hur mycket böcker kan betyda för ett barn och att de böcker man läste som barn aldrig slutar ha betydelse hur gammal man än blir. Han berättar också om när han i en intervju i sitt hemland sa att för att vara en bra lärare måste man läsa böcker. Om man inte har för vana att läsa måste man genast börja med det. De blev stort rabalder förstås och han fick mycket kritik. Men försvarade sig i en tv-studio med att tala om hur viktigt språket är och att barn- och ungdomslitteraturen är avgörande för hela vår existens. Det är stora ord! Vi är oerhört glada att vi har fått lov att publicera hela hans föreläsning i det här numret – översatt till svenska. Varsågoda!

Birgitta Fransson